Att sluta leta fel i min egna gestaltning och istället börja acceptera är en befrielse.
Det behöver inte handla om rätt och fel, det kan bara vara som det är.
Det ska inte handla om resultat i gestaltningen, det ska handla om undersökning.
Är det så farligt att vara personlig? Hur är det när det är personligt?
Offentligt eller privat, original eller kopia, personligt eller opersonligt?
Det är min sista reflektion!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar